Svenska:
En dag i taget. Nu är det bara en månad kvar innan bf. Har jag nämnt att det är tungt? Nu när sömnen dessutom gått in i en ännu sämre vändning där jag blir så svullen på natten att jag får svårt att andas så känner jag bara ”snart, snart är det över..!”.
Men. Hörrni. Idag, var dagen inte särskilt bra, MEN! Efter lite mer än 1h utzooning så kände jag bara ”Jag MÅSTE hämta mitt skissblock”. Längtan var för stor. Jag gick (att springa är ju en överdrift förtillfället nu haha) så snabbt jag kunde mot ateljén och bara stod där inne och kände. Kände in. Blev tårögd. Oj, vad jag saknat den. Saknat min lilla skaparbubbla. Jag är ju så otroligt glad över vårt lilla mirakel, vår miniminis som snart ska komma, men oj vad jag längtar efter att få tillbaks min kropp och börja skapa igen. Kunna röra mig som jag vill medan jag målar. Stå i obekväma och oergonomiska ställningar för att jag är så inne i målandet. Det saknar jag. Och längtan blev väldigt påtaglig därinne, så det blev att ta fram mitt skissblock och tecknade upp en av mina grovskisser till en finskiss på ett akvarellpapper. Ni kommer få se henne snart hoppas jag. Kanske till och med innan bebis kommer, om kroppen samarbetar med mig.
Blev ytterligare några skisser som ska senare appliceras på en mini kollektion jag påbörjat på ett par canvaser. Jag ser SÅ mycket fram emot att få dela det med er.
Uppdateringar på sociala medier sker i snigelfart just nu, som ni säkert märkt. Prio ett just nu är att jag ska överleva varje dag som kommer, för alla dagar är inte det lättaste nu i sista tiden som är kvar. Men, jag lever ju iaf.
Mycket spännande kommer, håll ut! P.S, grattis till alla studenter idag! ❤
English:
One day at a time. Now, it’s only 1 month until our babys due date is set. Have I mentioned that right now it’s quite heavy? Especially now when my sleep has taken a turn to the worse – I get so swollen at night that I have a hard time breathing, so I just feel like ”soon, soon this will be over..!”.
But. Hey. Today, was not a great day, BUT! After like 1h relax time I just felt the urge ”I HAVE TO fetch my sketchblock”. The longing was too big. I walked (‘cuz running at the moment is too much right now haha) as fast as I could against my art room and just stod there and felt. Just stayed in that feeling. Got tears in my eyes. Wow, I have missed this place so much. Missed my creative bubble. I’m so happy over our little miracle, our little mini mini that will soon be here with us, but how much have I not actually longed to get my body back in order to be able to create again. Be able to move just how I want to while I paint. Stand in undescibable poses and non ergonomic stances ‘cuz I’m so into the flow. I miss it. And the longing was really huge in the art room, so I got my sketchblock and started to sketch up one of my rough sketches to a fine sketch on some aquarelle paper. You will see her soon, I hope. Maybe even before the baby arrives, if my body says so.
I was able to sketch some few sketches as well that will be applicated on a mini collection of some canvases I’ve started for some time now. I look SO MUCH forward to share it with you all.
The updates right now on social media is really taking its time, as you have realized. Right now I’m just trying to survive each day, one day at a time, because these days are surely not the easiest parts. But hey. I’m alive at least.
A lot of things will be revealed further on, so be patient! P.S, congratz on all of you taking the exam from high school today! ❤
Lovtjärn Design 